Drottning Christina (1626-1689)

      Europa härjades av grymma religionskrig under Christinas barndom. Vid sex års ålder tvingades hon uppleva sin fars död och begravning. Christina uppfostrades till kung över en stormakt, klädde sig, red och jagade som en man. Hon studerade historia, filosofi, statskunskap, andra vetenskaper och talade åtta språk. Som ung drottning drev hon mot den mäktige kanslern Axel Oxenstiernas vilja igenom Westfaliska freden, som avslutade det Trettioåriga kriget 1648. Hon kröntes 1650 och på höjden av sin makt grundade hon skolor, universitet, sjukhus runt Östersjön och bjöd in berömda konstnärer och vetenskapsmän till det dynamiska stormaktshovet i Stockholm, bl a filosofen Descartes.

        Därför gick det chockvågor genom Sverige och övriga Europa 1654 när Christina  abdikerade från tronen, gick i exil och snart konverterade till katolicismen. På sina resor hyllades hon som Fredsdrottning med fyrverkerier, musik, opera, dans och andra festligheter i Hamburg, Antwerpen, Bryssel, Innsbruck, Spoleto m fl. Slutmålet var Rom, där påven Alexander VII tog emot henne julen 1655 med magnifika processioner.

        Århundradets mest kända kvinna ägnade återstoden av sitt liv åt konst, musik och vetenskap även om hon fortfarande hade politiska ambitioner. Som drottning utan land startade hon Roms första offentliga teater, höll akademier vid sitt hov, skrev maximer och tusentals brev. Tidens ledande konstnärer och musiker, t.ex. Bernini och Corelli, tillägnade henne odödliga mästerverk. Palazzo Riario blev berömt för sin utsökta samling av konst, skulpturer, manuskript mm, som hon ständigt utökade.        

       I Italien benämns 1600-talet Drottningens sekel och vid sin död förärades Christina en statschefs begravning i Peterskyrkan. Sedan dess har hon aldrig slutat att fascinera och inspirera forskare, författare och konstnärer från hela världen. Nya böcker, teaterpjäser, operor, filmer, avhandlingar och utställningar om henne tillkommer oupphörligt.

Queen Christina, the European – ett internationellt kulturprojekt

       Vad betyder denna unika drottning idag? Ett sekel före Upplysningen förespråkade Christina förnuft, tolerans, utbildning, religions- och yttrandefrihet. Hon vägrade acceptera 1600-talets kvinnosyn och blev med sin sammansatta personlighet och livsöde en föregångare till den moderna jämställda kvinnan. Dessutom personifierar Christina europeisk integration tre sekler före EU som en symbol för gränsöverskridande, kurage och kulturens betydelse. Med henne som inspiration grundades 2012 det paneuropeiska projektet Queen Christina of Sweden, the European med syfte att genom forskning, seminarier, föreställningar, konserter och liknande främja kultur, konflikthantering, tolerans, fredlig samlevnad, framför allt med sikte på dagens ungdom. Tio länder i Europa, Brasilien och Japan deltar i projektet som från 2024 leds av Föreningen Unga Drottning Christina

         Prinsessan Christina Fru Magnuson är projektets beskyddare.

^{Drottning Christina, europén, fascinerar mig som projekt, inte bara därför att jag är svensk, utan – i all synnerhet – därför att syftet är att stärka kulturen under en period av många nya kriser för vår kontinent.​ I strävan att nå fred och harmoni är Drottning Christinas värderingar också våra: tolerans, öppna gränser, religionsfrihet för var och en, jämställdhet för kvinnor, yttrande- och meningsfrihet. Christina av Sverige kan i själva verket betraktas som en av den europeiska kulturens ledande företrädare och därmed som symbol för Europas gemensamma värden. (Prinsessan Christina Fru Magnuson)}

Föreningen Unga Drottning Christina är moderorganisation för det internationella kulturprojektet Queen Christina of Sweden, the European. Föreningens syfte är att med Drottning Christina som inspiration främja jämställdhet, demokrati, kultur, integration, tolerans, förståelse och fredlig samlevnad bland ungdomar i Sverige och internationellt genom seminarier, forskning, utbyten av studenter, debatter och alla former av levande kultur med unga artister. 2013-23 var Stiftelsen Queen Christina – Det europeiska kulturinitiativet projektets moderorganisation (se nedan).

Projektets syfte är att aktiviteter främja fredlig samlevnad, konflikthantering, kulturens ställning i samhället, samarbeten över alla gränser, jämställdhet, akademisk och konstnärlig frihet mm.

————-English———–

Queen Christina of Sweden (1626-1689)

Europe was ravaged by political and religious conflicts when Christina grew up. At the age of six, she witnessed the funeral of her father, Gustavus Adolphus, fallen on the battlefield in Germany as Commander of the Protestant armies in the Thirty Years War against the Catholics.

Christina was the only heir to the throne of Sweden, at that time a Great Power including Finland, Estonia, Latvia and parts of today´s Lithuania, Germany and Russia. Christina was raised as a future king, dressed, hunted and rode horses like a man. She was an intelligent and gifted student, eagerly learning history, religion, sciences and eight languages.

Imposing her will on powerful chancellor Axel Oxenstierna and the Royal Council, the young queen signed the Westphalian Peace in 1648 which ended the terrible Thirty Years War. She founded hospitals, schools and universities in her territories and invited artists and famous scholars to her dynamic court in Stockholm.

In 1654, on top of power and fame, Christina shocked her subjects and the whole of Europe by abdicating from the Swedish throne, going into exile and converting to Catholicism. During 18 months she travelled extensively, greeted as a Queen of Peace in Hamburg, Antwerp, Brussels, Innsbruck, Spoleto and other cities. Her destination was Rome, where Pope Alexander VII welcomed her in 1655 with magnificent processions and ceremonies.

The most prominent woman of the 17th century mainly devoted her new life to the arts and sciences, although she still pursued political ambitions, sometimes with controversial consequences. Christina upheld a huge correspondence, founded academies and was a patron of the arts. Bernini and Corelli dedicated immortal works to her. As the first woman ever, she received a sovereign´s burial in St. Peter´s Basilica at her death in 1689. Since then, her influence and fascination has never faded. New books about her appear regularly, even movies and operas

What can citizens of modern Europe learn from this remarkable woman? A century before Diderot and Voltaire she advocated Enlightenment, tolerance, peaceful coexistence and equality. She refused to accept the traditional feminine role of the 17th century. Her complex life and destiny show us how cultural values in the end are stronger than armies. She transcended divisions of nations, languages and religions. She embodied European peaceful integration 300 years before the European Union, setting an indisputable example of our identity and culture to all citizens of Europe, specially important for the younger generations.